Hem Ledare Forskning Porträttet Utbildning Karriärvägar Säkerhet Miljö Gästartiklar Arkiv
 

Från optimistjolle till vd för Wallenius

Redan som liten grabb seglade han optimistjolle på sjön Runn i Dalarna. Han kappseglade tills han blev ungefär 20 och växlade sedan om till långseglingar. Sjön och de stora vidderna, horisonten, har alltid fascinerat honom. Att han skulle bli vd för Wallenius Marine och ansvara för driften och utvecklingen av en av världens största biltransportflottor, var på något sätt förutbestämt. Hans namn är Per Croner.

– Jag visste att jag ville jobba inom sjöfarten på något sätt. Befäl ville jag inte bli så det blev skeppsbyggeri i stället, berättar Per. Jag var intresserad av teorin, av hur man kan bygga fartyg för att segla på effektivaste sätt.
Under många år har Per arbetat med att konstruera fartygspropellrar och vattenjetaggregat i syfte att få ner både buller och energiförbrukning och därmed höja effektiviteten. Till Walleniuskoncernen kom han för 10 år sedan – då kändes det som att han ville se mer av fartyget än bara propellrarna.
Per Croner har i dag ansvar för både ny- och ombyggnation av fartyg. Högkonjunkturen och ständigt ökande godsmängder har skapat ett enormt tryck på marknaden. Varven är överbokade, priserna höga. Rederierna funderar på om man kan förlänga fartygens livstid.
– I dag har vi cirka 180 fartyg i vår flotta och ett acceptabelt nybyggnadsprogram med tanke på priserna, säger Per Croner. Men vi ser över möjligheterna att förlänga fartygs livstid från 20, 25 år till kanske 30, 35 och ända upp till 40 år. Det är ett spännande projekt.

Sjöfarten ses av gemene man som en miljöbov. Hur ska näringen förbättra sin image?
– Det är bränslet som gör att vi ses som miljöbovar. Av tradition är våra fartyg anpassade för att ta hand om restprodukter från petroleumindustrin. Bränslet hanteras och renas ombord, vi har komplicerade processer som måste installeras. Vi har provat att segla ett fartyg med mycket rent bränsle men när priserna rusade i höjden blev det ohållbart.

Hur kan ni komma tillrätta med utsläppen?
– När det gäller bränslet krävs det strängare internationella regler. Av konkurrensskäl måste vi ha samma regler som sjöfarten i Asien eller i USA. Wallenius ligger ändå förhållandevis långt framme. Det internationella gränsvärdet är ett svavelinnehåll på 4,5 procent, den genomsnittliga faktiska halten är mellan 2,5 och 3 procent och inom Wallenius använder vi bränsle med 1,5 procent svavel. Ett nytt regelverk inom IMO, International Maritime Organization, sänker inom kort gränsvärdet till 1,5 procent.

Räcker det för att ge sjöfarten en grönare stämpel?
– Man ska komma ihåg att sjöfarten ändå är det mest effektiva transportsättet och står för 90–95 procent av all världens godstransporter. Det är energieffektivt: det står för bara 4–5 procent av utsläppen men för 90–95 procent av transporterna.

Sjöfarten har en ganska undanskymd roll i den svenska samhällsdebatten. Förtjänar den inte bättre?
– Jovisst, jämför med Norge där rederierna är vad Volvo, Alfa-Laval och Ericsson är för Sverige. Jag tycker nog att sjöfarten har en för svag roll på Handelshögskolornas utbildningar. Sjöfarten är en fantastisk industri, och om vi stöder globaliseringen så är sjöfarten nyckeln.

Hur ska ni locka fler ungdomar att bli medvetna om sjöfartsnäringen?
– Sjöfarten förknippas traditionellt med romantik och äventyrslystnad och nog finns det ändå kvar lite av det. Visserligen betraktas i dag fartygen som produktionsenheter och tiderna i hamn har kortats ner jämfört med tidigare men det är fortfarande spännande att resa jorden runt och ha en stor frihet men också ett stort ansvar.
Sjöfarten erbjuder dessutom bra karriärmöjligheter, både till sjöss och om man väljer att gå i land. Sjöfartslönerna är bra och systemet där man är ledig lika många dagar som man jobbar har ju få motsvarigheter på annat håll.


Annonsörer
Click!Click!Click!Click!Click!